(N) Skaujenta´s Alvarin, 5 februari 2005. Foto: Julie Aastorp.
(N) Skaujenta´s Alvarin, 6 januari 2004. Foto: Erik Åhlander.
(N) Skaujenta´s Alvarin, augusti 2004. Foto: Erik Åhlander.
Denna "lilla" silverpojke kom i min väg via Internet. Det har länge varit en dröm att få en silverhane att ha i avel. Sedan min enda silverhona Torvmyra´s Silver Emmeli kastrerades hösten 2003 växte sig drömmen allt starkare. Jag hoppas att Alvarin ska tillföra storlek till mina katter, han är rejält tung redan och har en mycket kraftig benstomme. Den mesta vakna tiden tillbringas vid matskålen, så det bådar gott. Hans silver är starkt, och han har fina tabbymarkeringar. Och vilket humör, man skulle kunna säga att han är kanske det snällaste som gått i fyra kattassar. Det tog honom en timme att charma mina katter.
Tack, Julie för denna supersnälle gutt!
September 2004, Alvarin har blivit en stor och stadig hane. Men innest inne är han fortfarande en liten kattunge med ett stort och vänligt hjärta. Vi är så imponerade av hans lugn och hans temperament. Han är verkligen en extraordinär katt.
Januari 2006. Sagor varar aldrig för evigt. Alvarin lämnade oss i djup sorg i början av maj 2005. Hans bukspottskörtel slutade plötsligt fungera, och han blev snabbt dödligt sjuk. Fastän han betydde så mycket för mig var jag tvungen att fatta beslutet att han skulle få somna in. Han var väldigt dålig sista dygnet, hans njurar var skadade och hans livsvilja var borta. Jag kände verkligen hur han blev fri när sprutan verkade och han somnade från mig. Jag saknar honom fortfarande väldigt mycket. Hans son Pattadakal är nästan en kopia av honom. Det är både en glädje och en sorg. Det är så sorgligt att Alvarin inte fick mer tid med oss i familjen, när han gav så mycket glädje till alla.
Under sitt korta liv hann han få 40 avkommor. Vi får hoppas att några av dem går vidare i avel och bidrar till att hans namn inte blir glömt.
(N) Skaujenta´s Alvarin, 10 månader. Foto: Erik Åhlander.
(N) Skaujenta´s Alvarin, 6 månader. Foto: Suzanne Wejland.
