S*Poo Nai's Norska skogkatter: målsättning

Norsk skogkattuppfödning sedan 1998.
Vår avelshane, IC S*Poo Nai's Delhi Dhobi
Om rasen Norsk skogkatt	Den norska skogkatten är ett vilddjur till utseendet, men inuti är den mer som ett lamm. Stor upptäckarlust och trevligt temperament är utmärkande för skogisen som sällskapskatt. Den ställer krav på sin ägare, men den är tillgiven och går utmärkt att ha i lägenhet. Det är en aktiv och sällskaplig katt som trivs bra tillsammans med barn. Pälsen är lång, men lättskött. Temperamentet, helheten och looken hos våra skogkatter är det vi tycker är viktigast. Vi strävar efter att föda upp katter som det går lätt att ha som familjemedlemmar men som samtidigt uppfyller rasstandarden.
Om S*Poo Nai´s Norska skogkatter	Vi har en liten kattuppfödning i hemmiljö i Huddinge strax söder om Stockholm. Första kullen föddes i juli 1998. Hittills har det blivit elva kullar med kattungar. Vi har bara en kull i taget, för att våra kattungar ska få den tid och uppmärksamhet de behöver för att utvecklas till friska och trygga katter. Vi säljer bara till noggrant utvalda hem, för vi vill att våra katter ska få det bra. Våra kattungar levereras tidigast vid 12 veckor ålder, registrerade i SVERAK, veterinärbesiktigade, vaccinerade 2 gånger och chipmärkta. Vi har dolda-fel försäkring i Agria. När du köper kattunge hos oss försöker vi ge dig livslång support. Vårt mäl är att följa alla katter vi föder upp och se hur de utvecklas som vuxna. Är du intresserad av att ställa ut din kattunge försöker vi hjälpa till. Mer information om våra framtida planer finns på kattungesidan.
Kort historik	Första skogisen, EC Gefjon Balder, flyttade hem till oss 1996. Sedan tidigare hade vi en huskatt, Fabian, med mycket skogkattlook. Det var tänkt att Balder, eller Saddam som vi kallar honom, skulle bli sällskapskatt åt Fabben. Vi skulle ställa ut en enda gång, bara för att få insupa den fullständigt bisarra upplevelsen av vuxna människor som tävlade i skönhet med hjälp av sina katter. Vi hade dock inte räknat med att det skulle gå så bra. Saddam blev bästa ungdjur totalt på utställningen, och jag var fast! Många gånger har jag förbannat det, i väntan på att få gå hem från nån utställning i ett industriområde 10 mil från närmaste civilisation. Lika många gånger har jag gått hem, lycklig på lätta steg, efter att ha haft framgångar. Länge var jag nöjd med att ställa ut Saddam, men tankarna på egna kattungar kom krypande, och sommaren 1997 flyttade S*Frostnattens Zita, svartsköldpaddtabby-vit norsk skogkatt, in hos oss. Zita har många kvalitéer men var en småvuxen katt. Zita och Saddam har fått två kullar tillsammans. Zita kastrerades sommaren 2000, och EC Gefjon Balder strax före jul 2000.
Om uppfodningen	Jag fick min första kull sommaren 1998. Storlek, typ, uttryck och temperament är grundstenarna i min uppfödning. Jag tycker att man ska ställa höga krav på katter som ska gå i avel. Det handlar om att förvalta och förbättra rasen, och att göra det bästa av de katter man har. Däri ligger också att uppriktigt försöka granska bristerna hos sina katter. Att avla på brister är att göra rasen en björntjänst. Jag ställer också höga krav på dem som köper de katter jag fött upp. Mitt ansvar upphör inte för att kattungarna fyller 12 veckor, utan jag måste försöka försäkra mig om att katterna får goda hem på lång sikt. Då är det viktigare att man har rätt inställning till katten än att man är passionerad utställare/uppfödare. Jag har inga planer på att föda upp mer än 1-3 kullar per år. Varje kattunge har rätt till min odelade uppmärksamhet under sin uppväxt. Det är också mycket viktigt för mig att kattungarna är sunda och friska. Jag försöker i min avel att ta kattungar efter hankatter som inte är alltför flitigt använda. En sund avelsbas gynnas av att många hanar får gå i avel. Kattutställningar är ett stort nöje fortfarande, och jag blir mycket stolt när det går bra för mina avkommor på utställningarna. Men när jag väljer avelshanar är temperament och look mycket viktigare för mig än vad uställningsmeriterna är. Jag har med åren blivit sparsammare med att ställa ut när jag har kattungar hemma.
Indien	Stamnamnet, S*Poo Nai´s, betyder katt på det sydindiska språket tamil. Jag har tillbringat en hel del tid i Indien och ibland sörjer jag att vagabondlivet inte är möjligt att kombinera med det liv jag lever idag. Därför försöker jag att ge kattungarna namn som associerar till indiska orter, gudar och företeelser.
Kort presentation av mina katter	Mitt katteri har utökats med åren. Först kom GIC Torvmyra´s Silver Emmeli, svartsköldpaddsilvertigré, en norsk import som kom till Sverige i mars 1998. Hon har bra storlek, ljuvligt humör och god pälskvalité. Hon och Saddam fick en mycket trevlig och lovande kull i juli 1999. Ur denna kombination sparade vi IC SPoo Nai´s Bharat Purr. Hon fick sin första kull i februari 2001. Våren 1999 skaffade vi IC SPax´Allis Blaah, blåtigré-vit hona. Ur hennes första kull, med EC Rockringens Led Zeppelin hösten 2000, behöll vi vår nuvarande avelshane IC SPoo Nai´s Delhi Dhobi, blåtabby-vit. Hösten 2002 flyttade SJust Catnap´s Jackpot Jade, svartsköldpaddtigre-vit, in. Även hon har EC Rockringens Led Zeppelin till pappa. År 2003 utökades katteriet ytterligare. Under våren kom STassajara´s Bavaria, svartsköldpaddspotted-vit. Hennes pappa, EC Mhorrses Whiskey, är en hane som vi har använt med framgång i vår egen avel. Hennes mamma, EC SW 9900 STassajara´s Mymladotter, är en hona jag har beundrat i många år. Sommaren 2003 kom SWildwood´s Wirvla. Hon är efter IC SPoo Nai´s Gujarat, som tyvärr inte hann få så många avkommor. (N) Skaujenta´s Alvarin är min svartsilvertabbyhane, fodd i september 2003, som forhoppningsvis ska gora att jag kan fortsätta med silveraveln. Ur Delhi Dhobis sista kull i katteriet beholl vi S*Poo Nai´s Lakshmi, dotter till Tassajara´s Bavaria.
Det roligaste med uppfodningen	Det är mycket intressant att föda upp katter, och jag lär mig hela tiden mer. Hittills har det blivit tretton kullar och 54 kattungar, alla olika individer med sina egna speciella drag. Med åren har jag också periodvis konfronterats med avelns baksidor, alla kattungar blir inte alltid som man trott, och det händer att katter blir sjuka eller får olika defekter. Än så länge har det dock bara handlat om skonhetsfel, mina kattungar är sunda och friska, och det värdesätter jag mycket. Det roligaste med uppfodningen? Att se katter som fotts här växa upp, utvecklas, ställas ut och få egna kullar är värt mycket. At veta att varje katt får det optimala hemmet där den blir sedd som en familjemedlem, inte ett utställningsforemål, är mycket viktigare än alla Best in Show-titlar i världen. Att få följa varje kattunge under minst 12 veckor här hos oss, och sedan genom livet, det är det allra roligaste. Under årens lopp har familjen även utökats med två barn, och det är roligt att se barnen och katterna samspela.
Vill du veta mer, hör gärna av dig. Tel. 08-608 23 38

Startsida

Författare: Suzanne Wejland (suzanne.wejland@telia.com)
Teknisk utformning: Erik Åhlander (erik.ahlander@telia.com)