S*Poo Nai's Norska skogkatter: Dagbok P-kullen

In english, please.
Back to P litter page / Tillbaks till P-kullens sida.

Våran P-kull 3 dagar gammal
2005-03-23	Först lite bakgrund. Wirvla hann bli nästan två år innan jag kände att det var dags att para henne. Hon växte långsamt, och sommaren 2004 blev hon dessutom sjuk efter att ha svalt ett snöre, som hon visserligen lyckades kräkas upp, men hon fick en infektion efteråt, fick äta penicillin, och det tog lång tid innan hon återhämtade sig helt. Julen 2004 löpte hon så att hela huset skakade, två veckor i sträck. I nästa löp fick hon träffa Alvarin. Först trodde jag inte alls att det hade tagit, hon kräktes mest och ville inte äta. När hon fick flytta in i sovrummet tillsammans med Allis som skulle ha kattungar två veckor före Wirvla så lugnade hon ner sig och började äta. Plötsligt rusade vikten iväg, hon kunde lätt öka 500 gram på en vecka. Till slut bestod Wirvla bara av fyra tändsticksben och en gigantisk mage. Då hade hon gått upp 2,6 kg och vägde närmare 6 kg. Det var dags. Hon födde på dag 65. När hon skulle föda kunde hon inte stå upp, utan hon låg på rygg med alla fyra benen upp i vädret. När hon försökte gå föll hon bara omkull. Till slut fick jag hålla henne så att hon skulle kunna krysta ordentligt. Det var lite jobb på nummer 1, men sen kom 4 ungar till i en ström.Det kändes dock ingen skillnad alls på magen. Efter några timmars vila fortsatte hon. Kattunge nummer 6 fastnade och höll på att glida in igen, lite glidslem fick ut den. Sedan kom ytterligare tre ungar. Magen var fortfarande knölig, men Wirvla hade tröttnat på förlossningsarbetet. Hon som aldrig brytt sig det minsta om andra honors ungar var nu djupt försjunken i sina nio ungar, som snällt turades om vid spenarna. Till lunch på onsdagen kom nummer 10, en stor hane. Medan jag vägde den födde hon raskt fram nummer 11. Alla kattungarna vägde mellan 85 och 105 gram. Känslan är lite overklig. Wirvla är inte någon jättestor hona, och det här är faktiskt hennes första kull. Kattungekorgen fullkomligt kryllar av smått, och kampen om tuttarna pågår dygnet runt. Glädjen över att Wirvla är så himla duktig blandas med oron att några ska tyna bort. Mitt i alltihop kommer de praktiska funderingarna. Plötsligt har vi 16 små kattungar här hemma. Det kommer att gå åt astronomiska summor för mjölkersättning, kattsand, mat, vaccinationer, chipmärkning, registrering och veterinärbesiktning. Tur att vi slipper betala parningsavgift, ibland är det bra med egen hane. Samtidigt är vi ju stolta över våran jättekull, som dessutom ser lovande ut med härliga öron och långa huvuden och svansar. Mest stolta är vi ändå över våran fantastiska Wirvla som tar alltihop med ro, och fortfarande tar sig tid att sova med mig en stund på natten. Nu återstår att lägga ut alla bilder, och att lära sig se skillnad på de olika ungarna. Just nu tycker jag att varje unge har minst en tvilling. Än så länge har vi inte stödmatat, ungarna håller sin vikt och vi vill stimulera Wirvlas mjölkproduktion så gott det går. I morgon kommer vi nog att ge tillskott till dem som ser lite tunna ut och verkar ha svårt att hålla sig framme i mjölkbaren.
2005-03-25	Wirvla kämpar på, och vi med. De flesta kattungar har ökat något i vikt åtminstone, och är runda om magen. Två av tjejerna, PUrana Quila och Palamcotta har svårt att hävda sig mot syskonen, och där bedriver vi intensiv stödmatning. Ungefär halva skaran får lite tillskottsmatning men lever fortfarande mest på Wirvlas mat. Vi har testat att lägga de 2 minsta ungarna till Allis, som har massor av mjölk. Hon accepterar dem, men de har svårt att hävda sig mot O-kattungarna, 3 veckor på söndag, som verkligen ser ut som bjässar i jämförelse med P-ungarna. Förhopppningsvis kan vi få O-kattungarna att börja äta annan mat nästa vecka, då kan Allis bli en resurs för P-gänget. Vi är fortfarande lite överväldigade, men det gäller att njuta av det här, med största sannolikhet är det enda gången under hela uppfödarkarriären som vi får en sådan här jättekull. Påskfirandet har fått stå tillbaka här hemma, och barnen är lyckliga, för första gången får de se hur många filmer de vill. För första gången har vi uppenbart svårt att skilja olika ungar åt. Samma kön, ungefär samma vikt och samma färg o mönster. Förhoppningsvis ska de detaljbilder av teckningen som vi tagit idag vara till hjälp. Vi tackar så mycket för alla gratulationer i gästboken och per mail.
2005-03-26	Kattungarna växer, om än långsamt, men Wirvla fick feber på morgonen och behövde veterinärtillsyn. TACK GITTE, som kunde ställa upp så snabbt och köra Wirvla och Erik till Bagarmossens djursjukhus. Allis fickrycka in och ansvara för 16 kattungar i varierande storlek. Hon acepterade det utan tvekan. När Wirvla Väl kom till Bagarmossen hade febern sjunkit, och veterinären tyckte hon var i förvånansvärt god konditon för att ha elva nyfödda kattungar att ta hand om. Antibiotika för säkerhets skull, energirik burkmat från Hills, och vätskeersättning under huden var det enda som behövdes. wirvla är nu hemma och två kattmammor delar just nu på 16 ungar. Alla verkar tillfreds för ögonblicket iallafall.
2005-03-28	Vi tackar vår lyckliga stjärna för att vi lät Allis och Wirvla ha kattungar tillsammans. Nu samsas mammor och kattungar excellent, och det finns alltid en ledig tutte om någon liten P-unge blir hungrig. Idag har alla ungarna ökat 10-15 gram på ett dygn utan någon som helst stödmatning. Även de två minsta klarar sig just nu helt själv. Allis ser omåttligt stolt ut där hon ligger mitt i ett guppande hav av kattungar. Man kan säga att hon slutar som avelshona med flaggan i topp. Hon fyller ändå 7 år till vintern, och vi tänker att det kanske kan vara dags att gå i pension efter denna sista grandiosa insats till Wirvlas hjälp. Jag kan sitta i timmar och bara iaktta dem, hur ungarna rör sig, somnar, vaknar, slåss och brottas tills de hittar en slurk någonstans. de stora kattungarna blir till kuddar för de små. Det är en väldigt speciell upplevelse med så många kattungar. Just nu finns inga moln på himlen. Wivla är vid gott mod, hon har massor av mjölk och hon har börjat äta duktigt igen. Febern har inte kommit tillbaka. Dagens stora arbetsinsats blev inte stödmatning, utan fotografering av 16 kattungar, bildbehandling och utläggning på hemsidan. Bilderna är tagna i allafall.
2005-04-02	Vi har växt in i rollen, och tar numera 16 kattungar som något naturligt. Obs, bara lite ironi! Kattmammorna är mycket nöjda, och alla ungar tillväxer mer eller mindre. Alla ökar, några skulle jag vilja ha lite mer fart på. Just nu stödmatar vi inte, men det är hela tiden en avvägning, långsam tillväxt på naturligt sätt, eller att snabba upp det hela med mjölkersättning. Kattungarna visar inte längre något intresse för mjölksprutan, utan spottar mest de gånger vi har försökt under de senaste dagarna. Wirvlas och Allis matkonsumtion är enorm och ger oss skräckblandade insikter om hur det kommer att bli inom några veckor, när vår kattmatsrestaurant dygnet runt ska förse 18 små och stora katter med delikatesser. Möjligen är tanken på all kattsand, som ska förbrukas, och alla kattlådor som kommer att behöva rengöras ännu mer fantasieggande. Just nu är problemen med P-kullen koncentrerade till silvret som döljer sig väl på de flesta kattungarna. Ikväll hoppas jag är färgbeteckningarna ska vara uppdaterade till vad jag tror just nu. Många av tabbykatterna är fortfarande så mörka att de ger intryck av att vara solida svartvita utom i huvudet och på benen. Två är dock svartvita, Palwankar Baloo och Patschouli. Vi har tagit bilder på P-kullen som förhoppningsvis kommer i natt. Vi har varit sjuka hela familjen, och tillslut måste man ta itu med så ointressanta saker som disk, tvätt och matlagning.
2005-04-09	Mjölkstockning..... Allt har flutit på så fint ett tag, och både Wirvlas och Allis kattungar växer nu som de ska. Ännu har P-kullen naturligtvis inte tagit igen den vikt de förlorade de första dagarna när Wirvla inte hade någon mjölk, men nu utvecklas de helt normalt, alla elva. Men lite problem har det blivit med Allis, henens ungar är nu fem veckor och de är inte särskilt intresserade av mjölk just nu. Men Allis går gärna iväg och lägger sig med sina ungar någon annan stans än i P-ungarnas korg. Naturligtvis är det skönt för henne att vara kattungefri, men tyvärr fylls juvren väldigt snabbt med mjölk och sedan blir det ömt och svullet, och då knuffar Allis bort ungarna när de vill dia. Snabbt hamnar hon i en ond cirkel. Nu får vi sitta och lägga till ungarna hela tiden, och genast blir det bättre. Under dagen har svullnaden gått tillbaka, men juvren är fortfarande ömma. Vi hoppas att det ska bli bättre snart, för det märks tydligt på Allis att hon inte mår så bra. Oj, vad det är svårt att bedöma kvalité och jämföra kattungarna när man har åtta honor i samma kull. Har nog aldrig varit så rådvill. Men kattungarna i P-kullen håller överlag hög kvalité. Vi drömmer om att ställa ut alla 11 i kullklass på JKK i juli. Framtiden får avgöra om det är realistiskt, men det vore himla roligt att visa upp dem.
2005-04-12	Allis har nu varit hos veterinär och fått stora doser anti-inflammatorisk medicin och antibiotika. Tyvärr fick vi inte ner svullnaden trots att vi har kämpat. Tyvärr betyder det här att Allis inte kan dia några kattungar de närmaste veckorna. Allis ungar äter ju riktig mat, men Wirvla har ingen möjlighet att hålla igång mjölk nog till sina elva kattungar. Så det enda som återstår är stödmatning, och att hålla tummarna för att vi orkar två veckor till. Om vi uppdaterar dåligt och inte svarar på mail så vet ni vad det beror på.
2005-04-13	Stackars Allis, stackars Wirvla och stackars oss. Allis mår lite bättre men svullnaden har inte gått ner ännu, troligen måste juvret öppnas innan hon blir frisk. Wirvla har inte tillräckligt med mjölk och vi brottas med stödmatning, jobb och barn dygnet runt känns det som. P-kullen mår hyfsat, men växer långsamt. Dom klättrar nu ur korgen och stirrar storögt på det överflöd av mat som Wirvla erbjuds. Än så länge är de för små, men både vi och Wirvla längtar efter den dag när de spontant börjar äta.
2005-04-16	Vi kämpar på, men det är sannerligen tröttsamt. Allis har varit på återbesök hos veterinären men är inte opererad ännu. Vi ger henne antibiotika, smärtstillande, och mjölkstoppande läkemedel. Jag måste säga att veterinärbesök och dito medicin är ett fantastiskt framtidsområde för den som inte vet vad man ska använda sina pengar till. Och så är det så spännande att gissa vilka apotek som för vilka preparat. Tur att vi har apoteket Scheele i närheten. Wirvla och vi kämpar på med alla kattungar. Hennes ömma kärleksfullhet mot kattungarna har delvis förbytts i lätt resignation. Vi stödmatar 2 eller 3 gånger per dag, några av P-katterna har börjat visa intresse för mosa fisk med grädde, men övriga gänget kör med tutte och spruta. Så det är kladdiga små kattungar vi har, men friska och pigga fortfarande. Att få en så jämn kull, det är märkligt när de är så många. Idag anser jag att Pattadakal, Pappadam, Purana Quila och Palamcotta är silver, Palwankar Baloo och Patschouli solida. Men det kan ändra sig fortfarande, åtminstone silvret.
2005-04-22	Allt ljusnar. Allis är i princip helt återställd, och P-kattungarna har börjat äta, åtminstone en del av dem. Vi stödmatar fortfarande hela gänget morgon och kväll, men det är mest för att avlasta Wirvla, som verkligen får jobba nu. Men att ha 16 livliga kattungar är onekligen rätt mycket jobb och liv i vartenda hörn. Men det är en stor lycka. P-kullen är fortfarande mycket jämn, men kommande veckor hoppas jag att skillnaderna ska börja utkristalliseras. Vi har varit lite i valet och kvalet när det gäller morgondagens utställning, men det blir nog ändå så att Alvarin och Bharat Purr får åka iväg och visa upp sig i Solna. Det ska bli roligt att träffa några fler Alvarinbarn, ur N-kullen, och se hur de utvecklas.
2005-04-25	Inte visste jag att jag skulle komma att starta en kattrestaurang. Men så blev det. Familjen får gå till den lokala pizzerian medan jag kokar och serverar kycklingfile, fisk, välling, kycklinghjärtan, äggulor, gräddfil, burkmat och lövbiff och fördelar ut allt på fat minst fyra gånger om dagen. Diskmaskinen får jobba. Just idag är Isabella hemma från dagis så jag hinner med, men resten av veckan kommer att bli kämpig. Tur förresten att vi har fått lön, jag tror dessa katter äter för rätt stora summor just nu. Snart kommer också ett ökat behov av kattsand! Alla P-barnen, utom Palamcotta, har nu börjat äta själva, åtminstone lite. Ungefär hälften lever fortfarande mest på mjölk. Wirvla är nu en mycket trött katt. Hon är som gladast när vi släpper ut henne från kattungarna en stund, och när hon får sova i min säng UTAN kattungar. Det är väl bara en tidsfråga innan de lär sig klättra upp. De busar iallafall hej vilt med O-barnen, som är jätteglada över att få så enkelt motstånd i brottningen. När det gäller P-kullen så tycker jag nu att det blir lite lättare att se skillnader i typ. Å andra sidan ändrar de sig hela tiden. Poona har varit min favorit i kullen hela vägen, och det är hon fortfarande. Pathanamthitta utvecklas också mycket lovande. Alla killarna är fina, men just nu sticker Baloo ut lite extra för mig. Tack för alla hälsningar och gratulationer på utställningen i lördags. Det var ovant att vara borta från kattungarna en hel dag. Igår fotograferade vi alla 16 kattungarna, bilderna kommer förhoppningsvis ut under veckan.
2005-05-29	Det är väl det här som är livet, det mest oväntade inträffar, och man är inte det minsta beredd. Ena dagen busar Alvarin för fullt med vilda dottern Isabella, och jag tänker att Alvis är nog den mest socialt kompetente katt jag har träffat. Ingen kunde som han ta allt från arga honor till hårhänta utställningsdomare. Några dagar senare är Alvarin borta, och huset så tyst trots att sexton kattungar gör vad de kan för att fylla det med liv. Det var tunga dagar, från att Alvarin slutade äta på måndagen tills han fick somna in sent fredag kväll på Bagarmossens djursjukhus. Tack Gitte, för att du var med då. Det var rätt beslut att låta honom somna in, det vet jag, men det var ändå oerhört tungt att fatta ett sådant beslut. Samtidigt tror jag att djur vet mycket väl när det är dags, och i Alvarins blick fanns den vissheten. Han slapp lida mer, men jag lyssnar fortfarande efter honom och förvånas över att skålen med hans favoritmat inte längre är tom varje gång jag går förbi. Men han lämnade många vackra barn efter sig, bland annat P-barnen som nu växer helt som förväntat. De väger fortfarande ungefär 200 gram mindre än vad mina kullar brukar väga vid 9 veckors ålder. Samtidigt har de en jämn viktutveckling. Spannet mellan störst och minst är knappt 150 gram. Vi får se när jag tycker att de är klara för flytt. Just idag är jag mest förtjust i Pathanamthitta bland tjejerna, jag gillar hennes uttryck och benstommen. Även Poona, Purina Quila och Palamcotta har fina kvaliteer. Bland killarna är det svårt att inte fastna för Pattadakal, han är både i utseende och beteende nästan en kopia av pappa Alvarin. Pattadakal vill mest sova på rygg och visa sin lurviga mage när syskonen brottas och slåss. Nån sorts motsvarighet till tjuren Ferdinand, kanske? Ska jag säga nåt mindre positivt om honom får det väl bli pälsen, som bara består av nån sorts lammull. Men Alvarin själv var väldigt ullig som kattunge, och då rättade det till sig, så man vet ju inte. Raka motsatsen till Pattadakal är Palamcotta, vars päls är av superkvalit´e.
2005-06-04	Alvarin lämnade oss, men hans barn finns kvar. De senaste dagarna har jag fått många berättelser om Alvarinbarnen runt om i landet och deras fina temperament och utseende. Under helgen hoppas jag hinna träffa Alvarin-barnen med SWildwood´s Xtreme och Alvarins barn hos Mhorrses. Jag har kommit fram till, vilket jag egentligen visste för länge sen, att det blir SPoo Nai´s Pattadakal som stannar hos mig av P-barnen. Hos honom finns både lite av Alvarins look och lite av hans själ. Det går inte att låta honom gå. Återstår att se hur han utvecklas. Än så länge följer han noggrant Alvarins fotspår, när jag jämför med bilder som Alvis som kattunge. Det är lätt att bli orättvis när jag jämför dem i verkligheten, Alvarin var nästan fyra månader när han kom till oss, Pattadakal är ännu knappt elva veckor. Men jag är iallafall lycklig över att Pattadakal stannar.
2005-06-12	Tiden flyger iväg, och vi med den. Det känns som igår när jag satt med Wirvla under förlossningen som varade ett helt dygn. Ändå har tolv veckor gått, och det börjar bli dags att säga adjö. De första P-barnen flyttar nästa vecka. Jag är väldigt kluven den här gången, det är otroligt sorgligt när de små far iväg, men det är också en lättnad för oss som blir kvar. Senaste veckorna har varit tuffa eftersom kattungar och en tvåårig dotter inte går så bra tillsammans. Isabella tycker att kattungarna är roliga och vassa leksaker, men jag har inte samma uppfattning tyvärr. De P-barn som är sålda stannar alla i min närhet. Pattadakal blir kvar hos oss. Poona flyttar till Gujarat och Imphal. Pappadam flyttar till Narmada. Plachimada ska bo i Saltsjö-Boo och Purana Quila i Stockholm. Jag känner mig fullkomligt trygg med dessa nya hem. Ni kommer att ta hand om mina kattungar minst lika bra som jag har gjort. Det har varit en speciell tid. När kullen på elva föddes, såg jag det som en extraordinärt märklig händelse, vilket det är. När Alvarin så hastigt lämnade oss tappade jag all glädje kring det här med att de är så många. Det gällde bara att överleva. Nu, när det värsta är gjort, är jag mest förvånad över att det är så ovanligt med elva i en kull. Jag komme nog heller aldrig att förstå varför just min Wirvla fick så många i sin allra första kull. Det återstår ännu att se om jag vågar para henne fler gånger. Nu behöver hon vila, och om hon får lite mer päls till vintern så får hon väl åka på några utställningar, för et är faktiskt något denna genomsociala katt gillar. Och vi människor som har kämpat oss igenom detta ska ta en välbehövlig paus till hösten. Inga kattungar före våren 2006!

Startsida

Forfattare: Suzanne Wejland (suzanne.wejland@telia.com)
Teknisk utformning: Erik Åhlander (erik.ahlander@telia.com)